I förra veckan var motivations/inspirations-föreläsaren Olof Röhlander på Åland och höll en kostnadsfri föreläsning (som Stiftelsen Åland Island Games -91 bjöd på).  Olof presenteras på följande sätt: ”Olof Röhlander är norrlänningen som sadlade om från elitspelare i bordtennis till licensierad mental tränare och certifierad coach. Idag är han dessutom mångfaldigt prisbelönt föreläsare, utbildare och författare till böckerna ”Det blir alltid som man tänkt sig” och ”Konsten att njuta av livet – och ändå få saker gjorda”. Med ett relevant och ständigt aktuellt budskap har Olof talat för alla sorters människor och vid en rad olika sammanhang. Hans retorik, närvaro och stora humor håller högsta klass.  Som mental tränare och coach talar Olof Röhlander om motivation och inspiration och om vikten att sätta upp mål. Orealistiska mål. Mål ska vara inspirerande, inte realistiska. Hans föreläsningar handlar om personlig utveckling, hur man tränar tankar, känslor och attityder. I sina föreläsningar behandlar Olof även grunden till alla relationer: kommunikation. Han talar om motivation och inspiration – om att bli tänd på framtiden. ”

Jag och ca 450 andra hade tagit mig till Alandica i Mariehamn för att bli inspirerade och underhållna. Jag kan konstatera att jag blev underhållen och att jag bör ha en paus nu, inga flera inspirationsföreläsningar på ett tag. Olof var en väldigt bra föreläsare, han inledde med att säga att vi som lyssnade kunde vara lugna, han sköter snacket och vi får njuta av att sitta och lyssna – inga övningar med bänkgrannen. Men sedan började han generalisera om hur vi människor är och det är det jag har så svårt för. Samt att jag ser ett mönster i att nästan alla föreläsare generaliserar och sedan bygger sin föreläsning kring det. Börjar bli lite tröttsamt. Jag känner aldrig igen mig nämligen, jag är inte åt det ena hållet eller åt det andra, så den igenkänningen som resten av salen skrattade åt fanns inte hos mig. Sedan pratade Olof om hur vi människor är; att vi har jobb som vi inte gillar, skjuter ”skiten” framför oss istället för att ta tag i saker och poängen var att börja njuta lite mera. Här känner jag inte heller igen mig, jag försöker varje dag skapa ett liv jag vill ha och njuta av det och den igenkänning som resten av publiken skrattade åt uteblev här också.

Så summa summarum, Olof Röhlander var underhållande men jag blev inte inspirerad och jag ska ta en paus från inspirationsföreläsningar.