Jag har fortsatt läsa Sheryl Sandbergs läsvärda bok Lean in, började för en tid sedan men annat kom i vägen, dessutom tycker jag det är en bok som passar bra att läsa lite till och från i. Jag vill fundera på det jag har läst, reflektera och ta in och koppla det till situationer jag själv upplevt. För mycket av det som Sandberg skriver om har jag upplevt.
Sandberg skriver i ett kapitel om de olika förväntningarna som finns på kvinnliga och manliga ledare. Kvinnliga ledare förväntas vara mera omvårdande och känslosamma. Medan männen är mera raka och beslutsorienterade. Sandberg hänvisar till forskning, vilket hon ofta gör i sin bok och det är något som jag (som är lite akademiskt ”skadad”) verkligen uppskattar, och i forskningen framkommer det att kvinnor som är raka och beslutsorienterade upplevs som kalla och elaka, en så kallad bitch, medan män som är på samma sätt anses vara resultatorienterade ledare. Vi har olika förväntningar på oss.
Jag minns en tidigare arbetsplats då en kollega till mig, på en annan avdelning, hänvisade till sin kvinnliga chef som kall och hård, hon hade trott att en kvinnlig chef skulle vara mera varm. Detta var alltså något som kollegan tyckte vara negativt. Jag kände också den kvinnliga chefen i fråga och hade samarbetat med henne i flera projekt och upplevde henne som ytterst kompetent och strukturerad. Jag uppskattade mycket att jobba med henne, det var tydligt vad som gällde. Men jag kommer ihåg att jag blev så förvånad när den kvinnliga kollegan uttryckte att en kvinnlig chef förväntas vara varm. Jag minns att jag tänkte, varför det? Jag tyckte det var helt obefogat, man är ju som man är tänkte jag. Detta är ett tydligt exempel på det som Sandberg skriver om, de olika förväntningarna beroende på kön.
Finns många intressanta egna upplevelser som kan kopplas till det Sandberg skriver i sin bok, så säkerligen återvänder jag till ämnet.