VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG
Sista stegen
Just nu när jag skriver detta har jag avklarat 13 av 15 strålningsbehandlingar i Åbo. Det är alltså två gånger kvar. Första hala veckan var närmaste familjen med och andra halva veckan andra delar av familjen. Sedan denna vecka har jag farit lite emellan och bott över ensam. Nu är det två dagar kvar och då åker jag över dagen till Åbo.
På mina ensamma dagar här i Åbo har jag promenerat, gått i affärer, njutit av fint väder, haft lite tråkigt men också återhämtat mig. Det är bra att vara lite ensam emellanåt. Det närmar sig slutet av min behandling. Nio månader av behandlingar är snart över.
Vem är jag som står kvar här på andra sidan?
Det blir intressant att se och följa med. Jag har många tankar och idéer och ser fram emot resten. Så glad och tacksam över att ha möjligheten att fundera på framtiden.
En blogglista
- Hur börjar du helst din morgon?
Ungefär vid klockan 8.30, ligger och drar mig en stund och lyssnar på brasan som sprakar (som någon annan varit uppe och tänt). Det är gärna söndagmorgon och jag har kvällen före förberett chiapudding och skurit upp frukt (gärna passionsfrukt, mango och kiwi). Till puddingen äter jag ett ägg som är mittemellan löst och hård kokt och dricker gärna te ur min nya stora Muminmugg. Till frukosten läser jag HBL (tyvärr digitalt, men annars skulle vi inte hinna få den). - Vilken plats hemma gör dig allra mest lugn?
Gillar överlag vårt hem, men kanske mest när man kan vara ute i trädgården. Så mitt svar blir trädgården. - Vad längtar du efter just nu?
Att livet ska gå vidare och handla mindre om sjukdom och mer om vad som kommer sen. - En doft som alltid gör dig glad?
Jag är ingen doftmänniska. Men nybakt bröd eller nybakade bullar gör mig glad! - Vilket plagg i garderoben använder du mest?
Koftor. Just nu är min favorit en grå med knappar som ser ut som blommor. Jag har även en omlottmodell med knyt som är så mjuk, så mjuk som jag verkligen gillar. - Vilken bok ligger på ditt nattduksbord just nu?
Skärvorna av Bret Easton Ellis. - Ett kreativt projekt du drömmer om att starta?
Renovera klart vårt hus. Sen en massa andra mindre projekt. Tex sy och sätta upp en ny gardin i köket. Jag gillar kreativa projekt. - Vad är din bästa vardagsrutin?
Jag gillar att laga mat och gör det nästan varje dag. Gillar även kvällsmålet i soffan på kvällen. - Vilken maträtt skulle du kunna äta varje vecka utan att tröttna?
Quinoa och grönsaker med något protein till, det är väldigt gott! - Vad gör du helst en helt ledig dag?
Äter avokado-toast med chiliflakes, umgås med familjen, är utomhus (gärna på sjön), läser lite i en bok. Kanske går en promenad eller gör lite yoga. Fixar och donar hemma. Lagar god mat, gärna grillat som vi äter utomhus. Kvällen avslutas med bastu eller med bad i badtunnan och något gott kvällssnack, gärna bär och glass. - En plats i världen du gärna återvänder till?
Ålands skärgård. - Vad får dig att känna dig stark?
Att formulera tankar och åsikter. Att bära ved, att laga mat, att bära runt på möbler på stugbyn. Renovera och fixa hemma. - Något litet du vill bli bättre på?
Hålla i rutiner. Ta hand om kropp och knopp. - Vad fyller ditt hem med mest glädje just nu?
Familjen.
Sen sist
Jag har inte skrivit på ett tag. Inte för att något speciellt har hänt eller snarare inte hänt. Utan för att annat har behövt få ta tid och har tagit tid. I och med att tiden går märks det mer hur min närmaste omgivning påverkas av allt som hänt sedan i höstas och tiden har lite kommit ikapp.
På sjukdomsfronten har det dock hänt en hel del. Jag har haft min sista cytostatikabehandling och i och med det är jag nu i återhämtningsfas. Det innebär att jag vilar upp mig inför nästa steg som är operation. Just idag var jag på första mötet med kirurgen och planeringen av operationen är inledd. Känns bra att nu veta mer kring operationen. Jag tycker att det är lättare att förhålla sig till allting när det finns en tydlig plan.
Det vackra vintervädret fortsätter, orken räcker inte riktigt till för långa promenader men varje dag utomhus orkas med.
En era förbi – min tid i JCI är nu över
2011 blev jag provmedlem i juniorhandelskammarens lokala förening här på Åland; JCI Mariehamn. Sedan blev jag i januari 2012 invald som medlem och det var även mitt första år i styrelsen (informationsansvarig). Jag kommer ihåg hur ärad jag kände mig när jag fick frågan om jag ville komma med som provmedlem. Det var en kollega på jobbet som frågade om jag var intresserad och ingen jag kände var medlem sedan tidigare, visst hade jag bekanta som var medlemmar och någon kollega, men det var en ny värld att gå in i och jag utmanande mig själv när jag tackade ja. Det visade sig vara helt rätt för mig och vi var ett roligt gäng som blev provmedlemmar samtidigt det året. Flera av oss var aktiva många år och blev goda vänner.
Sedan fick jag frågan om att gå med i styrelsen direkt som jag blev invald som medlem. Det var också helt rätt för mig, då fick jag en chans att lära mig mer och lära känna de andra medlemmarna ännu bättre. Jag tog mitt uppdrag på största allvar och var väldigt aktiv. Därefter följde flera år som styrelsemedlem på olika positioner. En annan sak som jag direkt började med var att åka på aktiviteter utanför hemmakammaren, det vill säga utanför Åland. Jag minns min första resa som gick till Nystad i december 2011. Det var en utbildning för de som skulle ha en styrelsepost året efter. Allt gick på finska och jag antog utmaningen och tyckte det var roligt med ett nytt sammanhang, nya människor och en bra möjlighet att höra och lära mig mer finska. Flera av de som jag lärde känna då har jag fortfarande sporadisk kontakt med.
Vad tar jag då med mig från dessa 14 år som JCI-medlem?
Alla resor runt om i Finland, alla städer som jag besökt och alla nya människor jag träffat. Utan JCI hade jag knappast åkt till Joensuu. Vi var ofta flera som reste tillsammans och det var roliga resor där vi lärde känna varandra bättre samtidigt som vi deltog i konferensaktiviteterna. Jag gick även på olika utbildningar eller marknadsförde olika evenemang. Så det var lärorik och roligt och som sagt ett stort plus att få besöka olika städer. Även om det inte fanns så mycket tid att se sig omkring så hanns alltid något med.
Resor som jag speciellt minns:
- Min första European Conference gick till Monaco. Nästan en vecka var vi på plats och det var då jag förstod kraften i JCI. För att förstå det behöver man åka utanför sin egen kammare. Det var otroligt att träffa folk från hela Europa och känna att vi har något gemensamt, det var ett lätt sätt att lära känna nya människor och lätt att få kontakt när vi hade samma kontext.
- European Conference i Tammerfors. Jag ställde bland annat upp som volontär i incheckningen, dvs tog emot deltagare som skulle delta i konferensen. Tammerfors är även en fin stad som jag under dessa dagar hann turista i.
- Battle of the Baltic i en liten by i Estland. Vi blev upplockade i hamnen i Tallinn av två personer utklädda till sjukskötare och sedan åkte vi långt in i landet till en kursgård. Där följde en helg med mycket roligt program där vi tävlade om att bli bästa laget. En rolig och lekfull helg.
Förutom resorna är projektverksamhet en stor del av vad JCI gör. Jag var projekledare för flera projekt och projektmedlem i ännu fler. Det var oftast roligt och givande och vi som jobbade tillsammans i projekten blev en tight grupp. Men det finns även projekt som lämnade en besk eftersmak på grund av för mycket press eller personer som tog för mycket plats. Det är viktigt i frivillig verksamhet att alla blir sedda och inkluderade. Så det är en annan sak som JCI lärt mig; praktiskt ledarskap.
Kommer jag att sakna JCI?
Det har ändå varit en del av mitt liv i 14 år! Jag var väldigt aktiv mellan 2012-2018, efter det har jag varit aktiv som medlem, dvs jag har inte varit aktiv i styrelsen eller i projekt. Men jag har deltagit i utbildningar lokalt, företagsbesök och luncher. Jag har även varit på ungefär en konferensresa per år. Man kan säga att min aktivitet gradvis har trappats ned och nu känns det helt naturligt att avsluta min aktivitet helt. Det har varit roliga år men jag känner att den perioden i mitt liv är förbi, nu är det annat som jag vill lägga min tid på. Därför är konceptet med att JCI är en förening för personer under 40 år rätt så logiskt. Nu finns tid att fundera på vad jag vill lägga min tid på framöver, vill jag engagera mig in någon annan förening eller vill jag ta en paus från föreningslivet.
Tack JCI Mariehamn för roliga år och tack till alla fina människor jag lärt känna tack vare juniorhandelskammaren – både lokalt, nationellt och internationellt.
