Jag läste en kolumn om det här med att se på serier (tror det var Staffan Bruhn i Ålandstidningen, men det är nog flera månader sen) och att kolumnisten var så trött på serier eftersom de nästan aldrig har ett definitivt slut. Det finns alltid en cliffhanger, alltid en antydan till en fortsättning. Detta såklart för att serieskaparna vill lämna dörren öppen i fall att serien blir populär så går det lätt att släppa en säsong till (eller varför inte två). Kolumnisten var i alla fall olidligt trött på detta och menade att han skulle sluta se på serier och övergå till filmer.
Jag måste säga att jag känner igen mig och har den senaste månaden gått över till film igen. En utav anledningarna till att jag har sett mindre på film senaste åren är att jag inte har orkat se en hel film, ca 2 h, det har helt enkelt blivit för sent. Men nu har jag kommit på lösningen, jag ser filmen i flera etapper, som en liten miniserie. En lång film kan lätt delas upp på tre kvällar. Den enda utmaningen är att stänga av filmen och lägga sig i tid de gånger man ser en riktigt bra film…
En kväll såg jag faktiskt en hel film och det var denna – en Kvinna bland män är den svenska titeln. Filmen handlar om Ruth Bader Ginsburg och man får följa henne från att hon börjar på Harvard till att hon vinner sitt första mål som sätter tonen för det som ska bli hennes livsverk. Ruth Bader Ginsburg var ju väldigt omtalad för inte så länge sedan i och med att hon avled och de flesta har nog hört hennes namn. Men jag måste erkänna att jag inte desto mera läst på om henne så för mig var filmen extra intressant ur det avseende. Men helt klart en sevärd film som också ger en inblick i historien och hur sådant vi idag ser som en självklarhet först ändrades på 60-70-talet i USA.