Jag har med stort intresse följt SVT Edits serie We Can’t Do It som tar upp problematiken med att så många unga kvinnor går in i väggen. De är ambitiösa, har flera jobb, studerar och har ett socialt aktivt liv. De kör på, fullt ös, och till slut säger de stopp. Hjärnan säger tack och hej och det enda som återstår är att återhämta sig och det tar lång tid att komma upp på banan igen, upp till flera år. Vissa kommer aldrig tillbaka till sin tidigare kapacitet igen eftersom en följd av utbrändhet till exempel kan vara problem med minnet.
En utav de poddar som jag följer varje vecka är Säker stil med Ebba Kleberg von Sydow och Emilia de Poret. De pratar mycket om sin hektiska vardag med familjeliv, resor, framträdande, intervjuer, trendspaningar, bokskrivande och så vidare. Ofta pratar de om att de är väldigt stressade men att allt är så roligt. De berättar hur de klämmer in mängder med möten samma dag och ständigt är försenade men ändå är instastories uppdaterat.
Vad är eget ansvar och vad är samhällets? I dokumentären We Can’t Do It lyfts utbrändhet som ett samhällsproblem eftersom det är så många som blir utbrända idag. Att det ställs för höga krav och att chefer inte tar sitt ansvar som inte ifrågasätter hur mycket en ung människa jobbar. Men samtidigt är det inte många arbetsplatser som kräver att man svarar i telefonen mitt i natten eller instagrammar en gång i timmen eller kollar sin mobil så fort man har en minut över. Det är eget ansvar anser jag. Mindfullness må vara ett modeord, men att stanna upp och göra ingenting ska inte underskattas. Kalla det vad du vill, men att bara stå och vänta på bussen utan att kolla mobilen är ett exempel på minfullness och återhämtning. Det är ingen som kräver att man ständigt är med och uppkopplad. Eller?
Jag tror det räcker bra att säga att man är tillgänglig en gång i timmen, då kollar jag mobilen. Samtidigt som samhället har ett ansvar, ett ansvar att inte hetsa unga människor att de bör vara tillgängliga och uppkopplade konstant. Om en chef märker att en anställd svarar på mail dygnet runt bör de markera att det inte är något krav och att det snarare är att föredra att vila och ta en paus för att vara alert på dagen. Ta diskussionen regelbundet, något som också lyfts upp i SVT edit dokumentären.
Jag gillar von Sydows och de Porets podd och deras öppenhjärtlighet men samtidigt tycker jag att deras livsstil är avskräckande. Jag skulle inte vilja befinna mig i Spanien, Göteborg och Stockholm under samma vecka och ständigt kasta mig från det ena till det andra. Men det gäller för var och en att hitta en livsstil som passar för dem själva. Jag dömer inte dem men att våga stanna upp är också modigt, att visa att man inte ständigt måste vara tillgänglig och uppkopplad. Tillgänglighet på egna villkor förespråkar jag.