Välj en sida

Blogg

Läst och lyssnat

Jag gick på loppis på Föglö och köpte några böcker som jag läste i min ungdom. Det är alltså ca 20 år sedan jag läste dem. Då läste jag dem för att jag hittade dem i mammas bokhylla, så det är nog mer än 20 år sedan…

Nu håller jag på och läser den första av mina inköpta böcker. Den är tjock och med liten stil. Precis så som en bra bok ska vara. Den varar länge med andra ord. Jag återkommer till boken när jag läst ut den men jag kan redan nu säga att det är intressant att läsa om böcker som gjorde ett starkt intryck då för länge sedan. En hel del har ju hänt på 20 år och det är intressant att se om jag fortfarande finner boken intressant och vad det är som fastnar.

Jag har även lyssnat på sommarprat. En syssla som passar ypperligt att förena med strandhäng med dottern. Hon leker i sanden och radion står på (i detta fall radion i mobilen, så man kan lyssna när man vill, måste inte passa någon specifik tid). Hittills har jag mest lyssnat på sommarprat av det mera lokala slaget. Väldigt lokalt med åländska sommarprat i Ålands radio och lite mindre lokalt, men ändå inhemskt, med finlandssvenska sommarprat i radio Vega. Så här långt är Karin Erlandssons det som har gjort mest intryck. Men tilläggas ska att jag inte lyssnar slaviskt, med andra ord jag lyssnar inte på alla i ordningsföljd. Jag vågar nog till och med lova att jag inte ens tänker försöka lyssna på alla.

Karin Erlandssons var intressant för att hon på ett intressant sätt pratade om hur det är att vara författare. Hur hon till slut skrev sin första bok (hon slutade göra annat och gjorde det hon verkligen ville, alltså skrev) och hur hon nu skriver på heltid. Vill man göra något är det precis så det är, ge sig själv tid att göra det man vill. Eller kanske rättare sagt ta sig själv tiden och bara göra.

Om att leva lite mera

Jag har ett stort intresse av att att forma mitt eget sätt att leva; att leva livet på mitt sätt. Det sätt som passar mig och vår familj bäst.

Kanske därför väcktes intresset för Maria Österåkers nya bok Jobba mindre, lev mer. För vem vill inte jobba mindre och leva mera? Eller snarare kanske jobba meningsfullt och lev hela tiden – det vill jag!

Boken är lättläst och ganska tunn så den går snabbt att läsa. Den är personligt skriven, och väldigt lätt att ta till sig. För mig var det kanske inte så mycket nytt som kom fram, jag är redan rätt så insatt i ämnet i och med att intresset redan finns men ändå intressant att läsa Marias tankar om olika saker. Jag gillar också att den är så konkret, många tips och idéer delar hon med sig av. Det finns även en lista längst bak i boken med tips om man vill läsa mera, det är bra för den som är ny för ämnet.

Summerar man boken skulle jag säga att det handlar om att våga, våga testa på och se vad som händer om man ger sig själv mera tid. Vad är det värsta som kan hända? Att man får återgå till att jobba mera igen, och det är ju knappast så farligt. Men som Maria skriver så är det inte så lätt alla gånger att vänja sig vid att jobba mindre när resten av samhället rusar på. Hon tar upp saker som att känna sig utanför samhället, att andra tycker att man inte ”gör rätt för sig” och känslan av att inte duga när man inte jobbar så mycket. Bra aspekter att diskutera och fundera på. För idag mäts vi mycket utifrån vad vi presterar på jobbet och om man inte jobbar på ett traditionellt sätt är det då lätt hänt att man känner att man inte åstadkommer något.

Jag tror även att det är viktigt att ge sig själv förutsättningar. Det finns inget mer stressande än dålig ekonomi. Vill du jobba mindre, se till att dra ner på utgifterna eller att öka inkomster när du jobbar. Vad är fritid värt kontra ett stort boende, flera bilar, utlandsresor etc. Hur mycket är du beredd att ändra din livsstil för att ha råd att jobba mindre?

Om du läst boken, dela gärna med dig av dina tankar.

Länk till boken

Filmer och serier

Jag läste en kolumn om det här med att se på serier (tror det var Staffan Bruhn i Ålandstidningen, men det är nog flera månader sen) och att kolumnisten var så trött på serier eftersom de nästan aldrig har ett definitivt slut. Det finns alltid en cliffhanger, alltid en antydan till en fortsättning. Detta såklart för att serieskaparna vill lämna dörren öppen i fall att serien blir populär så går det lätt att släppa en säsong till (eller varför inte två). Kolumnisten var i alla fall olidligt trött på detta och menade att han skulle sluta se på serier och övergå till filmer.

Jag måste säga att jag känner igen mig och har den senaste månaden gått över till film igen. En utav anledningarna till att jag har sett mindre på film senaste åren är att jag inte har orkat se en hel film, ca 2 h, det har helt enkelt blivit för sent. Men nu har jag kommit på lösningen, jag ser filmen i flera etapper, som en liten miniserie. En lång film kan lätt delas upp på tre kvällar. Den enda utmaningen är att stänga av filmen och lägga sig i tid de gånger man ser en riktigt bra film…

En kväll såg jag faktiskt en hel film och det var denna – en Kvinna bland män är den svenska titeln. Filmen handlar om Ruth Bader Ginsburg och man får följa henne från att hon börjar på Harvard till att hon vinner sitt första mål som sätter tonen för det som ska bli hennes livsverk. Ruth Bader Ginsburg var ju väldigt omtalad för inte så länge sedan i och med att hon avled och de flesta har nog hört hennes namn. Men jag måste erkänna att jag inte desto mera läst på om henne så för mig var filmen extra intressant ur det avseende. Men helt klart en sevärd film som också ger en inblick i historien och hur sådant vi idag ser som en självklarhet först ändrades på 60-70-talet i USA.

Just nu

Sista veckan i mars står för dörren och påsken likaså. Jag gillar påsken, inga måsten och vår i luften. De senaste åren har påsken förknippats med att ställa i ordning i stugbyn, ofta är påsken så tidig att vi ännu inte har gäster utan det är ofta utejobb på stugbyn som står på agendan innan vi öppnar för säsongen.

Men innan påsken kommer är det dags för en arbetsvecka på fyra dagar. För mig är det min sista vecka som föreläsare på en kurs i affärsverksamhet för Ålands yrkesgymnasium. Denna vecka blir undervisningen helt på distans, vilket är bekant för mig som föreläst på flera företagarskolor helt på distans, men för eleverna kan det vara mera ovant. Det ska bli roligt att höra hur långt eleverna kommit med sina företagsplaner och vad som ännu kvarstår att jobba med. Det är roligt att få följa med en grupp under en längre tid och se hur idéerna utvecklar sig.

Annat på agendan nästa vecka är återkommande uppgifter som jag har varje vecka så som att sköta flera sociala medier-konton, projektledaruppgifter och jobb med egna företagen. Om det finns tid över ska jag även fortsätta jobba med min digitala kurs som jag nu avslöjat att jag lanserar i september. Läs mera här.

Hur ser din vecka ut?

Litteraturdagar på distans

Jag har deltagit i Mariehamns litteraturdagar flera gånger, dock ej de senaste åren då jag inte riktigt tagit mig tid. Därför blev jag glad i år när jag såg att man valt att göra en digital variant istället för att ställa in (som man gjorde ifjol). Jag vet att många sörjer det faktumet att det endast var digitala dagar men för mig var det en möjlighet att delta. Jag hade inte prioriterat att delta om det hade inneburit att delta på plats. Just nu i mitt liv är möjligheten att delta i digitala träffar helt rätt för mig eftersom jag prioriterar jobb när jag inte är med mitt barn. Jag kunde hoppa in i samtalen när jag ville tack vara att det var digitalt, jag behövde inte passa tiden och sitta bänkad någonstans en viss tid utan kunde börja titta när jag hade passligt. Jag tittade alltså på sändningen via Youtube och främst har jag tittat på fredagens kvällssändning.

Nu har vi levt i den digitala verkligheten på allvar i ett år men ändå slogs jag av att flera av de som samtalade under sändningen verkade lite ovana med formatet. Det var flera stycken som hade kameran vinklad väldigt osmickrande, till exempel med fokus underifrån så man nästan såg in i näsan och alldeles för nära ansiktet. Medan andra verkade väldigt vana och hade satt upp sin ”studio” framför sin bokhylla, vilket ju är väldigt passande när det är författare som diskuterar. Detta är en påminnelse om att kunskapen kring att delta i digitala sammanhang är väldigt varierande. Jag glömmer själv bort detta och sedan när jag får en fråga om hur man sätter på kameran blir jag nästan lite paff, men väldigt bra att ha förståelse för att det som är självklart för mig är svårt för någon annan.

Hur känner du inför digitala möten? Har du vant dig eller känns det fortfarande ovant?

Detta med teknik

Låt inte tekniken hindra dig säger alla hurtiga amerikanska föreläsare på temat hur man skapar material online.

Det låter så enkelt och jag är till grunden positiv men så mycket tid det går åt till att fixa tekniska utmaningar. Då är jag ändå rätt så intresserad av teknik. Men ändå sliter jag mitt hår emellanåt. Men sen känslan när problemet är löst, den slår det mesta. Då är jag nöjd i en dag kanske, sen kommer nästa utmaning.

Så allt går att fixa men var beredd på att lägga ner tid. Eller ta hjälp av någon som har erfarenhet av liknande utmaningar.

Just nu funderar jag på hur jag ska automatisera ett kundutskick, vilka tekniska utmaningar har du just nu?

Den digitala möjligheten

Mycket negativt kan man säga om den pågående pandemin. Men en sak som jag uppskattar är att digitaliseringen har tagit ett stort kliv framåt.

Nu är det möjligt att delta även i lokala föreläsningar via digitala verktyg, mitt i allt är allt ett klick bort! Det uppskattar jag. Den digitala möjligheten gör det lättare att vara flexibel, för hur trevligt det än är med nätverkande i samband med föreläsningar så tar det tid. Ibland vill jag bara lyssna och lära mig och sedan jobba vidare. Det kan man när man deltar i digitala föreläsningar. Sedan saknar även jag nätverksmöjligheten men å andra sidan fyller jag den på andra sätt. Men det bästa är nog en blandning, det digitala är definitivt här för att stanna.

Just nu håller jag på och utvecklar en idé som jag har haft ett tag, med stark koppling till det digitala, äntligen fanns det både tid och energi att ta idén vidare. Genom detta har jag fördjupat mig i lite olika saker och gjort det delvis genom att lyssna på olika utbildningar online av amerikanska föreläsare. Det är verkligen en annan stil än den svenska / finlandssvenska. Mera konfetti helt enkelt. Men intressant att få lite andra intryck, även om jag har lite svårt för den amerikanska säljstilen, jag föredrar den mera avskalade stilen.

Inom kort kommer jag att lansera min nya tjänst, vill du vara säker på att inte missa något, prenumerera gärna på mitt nyhetsbrev så får du en uppdatering direkt när tjänsten är ute (och ett bra erbjudande).

Ännu klokare

Häromdagen fyllde jag år, nuförtiden är det ju inte så omvälvande att fylla år. Det spelar inte så stor roll om man är 35 eller 36 år (jag fyllde alltså 36 år) men det inbjuder ändå till reflektion att bli ett år äldre.

En sak konstaterade jag redan för några år sedan och den kvarstår, det är mycket som blir bättre med åren.

När jag var runt 15 – 25 år var jag oftast yngst i de flesta sammanhang jag rörde mig i. Det kunde vara i en föreningsstyrelse eller på en kurs jag deltog i. Jag rörde mig ofta i kretsar där de flesta andra var några år äldre och ofta var det någon i dessa sammanhang som tyckte att det var roligt att påpeka att jag var ”väldigt ung” eller ”var på fel ställe eftersom jag var mycket yngre”. Behöver jag tillägga att detta vara ganska tröttsamt?

Nu är det väldigt sällan som jag är yngst i de kretsar som jag rör mig i, jag sticker inte längre ut och det är rätt så skönt.

En annan sak som kommer med ålder är förmågan att inte bry sig (lika mycket) om vad andra personer tänker och tycker. Det blir lättare med åren att känna efter vad man själv vill och köra på det spåret. Alla behöver inte tycka om en, den insikten är inte helt fel.

I år önskade jag mig en skottkärra i födelsedagspresent, som jag också fick. Även det skiljer sig en del mot hur önskemålen såg ut för till exempel 10 år sen.

Vilka tankar väcks oss dig när det gäller ålder?

Lära nytt

Vilken typ av personlighet är du när det kommer till att ta sig an nya saker som du aldrig gjort förut? Är det med stor entusiasm och nyfikenhet du tar dig an uppgiften eller är det för att du måste som du gör det?

Jag gillar utmaningar, ibland kanske jag är lite för ivrig på att testa nya lösningar och börjar på utan att riktigt ha läst igenom vad det egentligen är frågan om för produkt eller tjänst. Men överlag tror jag det är en fördel att vara orädd för nya saker och nyfiken på nya lösningar. Speciellt just nu då nya saker dyker upp hela tiden.

Jag är en stor förespråkare av begreppet ”better done than perfect”. Bättre att få saker gjorda än att de ska vara perfekta. Tidigare var även jag en sådan person som kunde fila på saker i oändlighet för att jag ville att det skulle bli perfekta. Nu satsar jag mera på att saker ska vara bra och det räcker. Sedan får man justera vartefter. Ska du lansera en ny produkt eller tjänst vill jag verkligen rekommendera att snabbt få ut produkten så att du kan få feedback av verkliga kunder istället för att sitta hemma och utforma, enligt dig, den bästa produkten som sedan kunderna inte alls vill ha. Detta burkar kallas för en MVP (Minimum Viable Product). Så var inte rädd för ärlig feedback, det är det bästa man kan få så man kan förbättra sin produkt!

Nyligen har jag testat på Instagram Reels, på svenska filmrulle, och där körde jag enligt metoden testing testing. Det vill säga, jag testade och publicerade och det blev inte speciellt bra men det gör inte så mycket. Det var roligt och lärorikt.

Jag har även fördjupat mig i Mailchimp vilket ledde till att jag fick börja ändra lite i koden på min hemsida, tack till google som kan erbjuda diverse manualer när man kör fast. Slutresultatet blev tillräckligt bra och sedan kan jag justera och förbättra vartefter.

Vilken person är du; den som vill att det helst ska vara perfekt eller frågar du efter feedback tidigt i processen?